313 Jag...
..glömde ju att berätta om min förmiddag, tog min promenad till sjukhuset som jag planerat, gick först till pappa och han satt och lyssnade på lokaltidningen, han har en typ av spelare som varje natt laddar ned tidningen och så att han kan lyssna och sköta den ungefär som en bandspelare, men den går på ström så det är ingenting som drar en massa batterier, tur.
Frågade om han ville gå till mormor A, men han ville inte idag, han hade ju varit dit igår också med N och M. Men han ville gå och handla, vi gick till kiosken för att han ville köpa några flaskor med vatten, han brukar köpa Loka som är smaksatt och veckans smak för honom är blåbär, han säger att det är bra för ögonen, men han har haft dålig syn nästan hela sitt liv så jag tror inte att det gör nån större nytta för honom.
Han skulle även in på Apoteket för att köpa några halstabletter, de har 3 paket för 25:-, jag valde ut de smaker som han sa att han ville ha och sedan skulle han ha en tub Helosan salva.
När vi handlat gick vi tillbaka och på vägen tillbaka mötte vi en av A's sköterskor, frågade hur det var med A och sa att jag skulle komma om en stund och hälsa på henne.
Pappa som är nyfiken som attan frågade givetvis vad det var för tjej som jag pratat med, och då svarade jag honom att jag inte kände igen henne med kläderna på, då förstod han att jag skojade med honom, att han frågat för mycket.
Tog honom tillbaka till sin avdelning och berättade att jag skulle gå till A en sväng.
Lämnade honom och fortsatte till A, när jag kom dit så mötte jag en annan sjuksköterska som jag känner, så jag frågade honom om A's status och vad som kommer att hända med henne.
Han berättade var hennes benbrott satt och vart det var, han visade på en tavla på väggen hur det var och berättade att doktorn hade pratat med A om att operera henne, men att det är hon som måste fatta detta beslut, hon skulle få prata med doktorn flera gånger om detta och behövde inte bestämma sig idag.
Han berättade att om de bestämmer sig för en operation så finns det ingen garanti för att hon kan gå igen eller att allt går bra, allt beror ju på hur hållbart och bra hennes skelett är, de kommer att sätta plattor på båda sidor av brottet och hoppas att det läker ihop bra, då bör hon kunna fortsätta att använda sitt ben och böja på sitt knä.
Men, hon är ju ändå 94 år och vem vet vad som händer, en operation är ju ett riskmoment också, vi får väl avvakta och se vad som händer.
När jag pratat klart med sköterskan gick jag in till A, hon låg och sov när jag kom dit, så jag väckte henne lite försiktigt, och nu hade hon inga kamrater på avdelningen längr, tror inte att hon skrämt bort dem med sin sång, utan de var nog friska nog för att åka hem.
Jag satte mig på en stol bredvid sängen och pratade med henne, hon berättade att hennes dotter L hade varit dit igår och hon hade haft nån annan med sig också som A känner, hon berättade även att M och N varit där kvällen innan även om jag redan visste det, vi pratar ju med varandra.
Idag klagade hon på att hon inte hörde någonting, bad henne sätta igång hörapparaten, men då sa hon att batteriet var för dåligt och skickade ner mig på Apoteket för att köpa nya batterier.
Så ytterligare en gång inom en halvtimme så var jag på Apoteket igen, jag känner en av dem som jobbar där och hon frågade mig om jag hade glömt nåt tidigare eftersom jag kom dit igen, berättade att jag blev skickad av A, köpte en förpackning med batterier så nu har A 1 nytt batteri i hörapparaten och 7 nya på reserv.
Precis när jag höll på att byta batteri i hörapparaten så ringde M, han ville veta om vi skulle gå och äta tillsammans, bad honom att få ringa upp honom när jag hade möjlighet, och det var okey.
Hjälpte sedan A att sätta in hörapparaten igen och hon blev så nöjd när hon hörde bättre, så du kunde vi sitta och snacka en stund till utan att jag behövde skrika åt henne.
Berättade sedan för henne att jag var tvungen att gå, eftersom jag hade promenerat dit och att det tar cirka 45 minuter enkel väg, då var det okey att jag gick, sa hej då till henne och lovade att titta upp senare i veckan, lovade inte när jag skulle komma igen, man ska passa sig för att lova något som man inte säkert vet om man kan hålla....
På väg från sjukhuset så ringde jag upp M och vi bestämde oss för att träffas mellan halv ett och ett.
Det var väl min förmiddag i stort, ber om ursäkt för att det blev ett långt inlägg men det var mycket att berätta om.
Vi hörs/syns
Kram
Frågade om han ville gå till mormor A, men han ville inte idag, han hade ju varit dit igår också med N och M. Men han ville gå och handla, vi gick till kiosken för att han ville köpa några flaskor med vatten, han brukar köpa Loka som är smaksatt och veckans smak för honom är blåbär, han säger att det är bra för ögonen, men han har haft dålig syn nästan hela sitt liv så jag tror inte att det gör nån större nytta för honom.
Han skulle även in på Apoteket för att köpa några halstabletter, de har 3 paket för 25:-, jag valde ut de smaker som han sa att han ville ha och sedan skulle han ha en tub Helosan salva.
När vi handlat gick vi tillbaka och på vägen tillbaka mötte vi en av A's sköterskor, frågade hur det var med A och sa att jag skulle komma om en stund och hälsa på henne.
Pappa som är nyfiken som attan frågade givetvis vad det var för tjej som jag pratat med, och då svarade jag honom att jag inte kände igen henne med kläderna på, då förstod han att jag skojade med honom, att han frågat för mycket.
Tog honom tillbaka till sin avdelning och berättade att jag skulle gå till A en sväng.
Lämnade honom och fortsatte till A, när jag kom dit så mötte jag en annan sjuksköterska som jag känner, så jag frågade honom om A's status och vad som kommer att hända med henne.
Han berättade var hennes benbrott satt och vart det var, han visade på en tavla på väggen hur det var och berättade att doktorn hade pratat med A om att operera henne, men att det är hon som måste fatta detta beslut, hon skulle få prata med doktorn flera gånger om detta och behövde inte bestämma sig idag.
Han berättade att om de bestämmer sig för en operation så finns det ingen garanti för att hon kan gå igen eller att allt går bra, allt beror ju på hur hållbart och bra hennes skelett är, de kommer att sätta plattor på båda sidor av brottet och hoppas att det läker ihop bra, då bör hon kunna fortsätta att använda sitt ben och böja på sitt knä.
Men, hon är ju ändå 94 år och vem vet vad som händer, en operation är ju ett riskmoment också, vi får väl avvakta och se vad som händer.
När jag pratat klart med sköterskan gick jag in till A, hon låg och sov när jag kom dit, så jag väckte henne lite försiktigt, och nu hade hon inga kamrater på avdelningen längr, tror inte att hon skrämt bort dem med sin sång, utan de var nog friska nog för att åka hem.
Jag satte mig på en stol bredvid sängen och pratade med henne, hon berättade att hennes dotter L hade varit dit igår och hon hade haft nån annan med sig också som A känner, hon berättade även att M och N varit där kvällen innan även om jag redan visste det, vi pratar ju med varandra.
Idag klagade hon på att hon inte hörde någonting, bad henne sätta igång hörapparaten, men då sa hon att batteriet var för dåligt och skickade ner mig på Apoteket för att köpa nya batterier.
Så ytterligare en gång inom en halvtimme så var jag på Apoteket igen, jag känner en av dem som jobbar där och hon frågade mig om jag hade glömt nåt tidigare eftersom jag kom dit igen, berättade att jag blev skickad av A, köpte en förpackning med batterier så nu har A 1 nytt batteri i hörapparaten och 7 nya på reserv.
Precis när jag höll på att byta batteri i hörapparaten så ringde M, han ville veta om vi skulle gå och äta tillsammans, bad honom att få ringa upp honom när jag hade möjlighet, och det var okey.
Hjälpte sedan A att sätta in hörapparaten igen och hon blev så nöjd när hon hörde bättre, så du kunde vi sitta och snacka en stund till utan att jag behövde skrika åt henne.
Berättade sedan för henne att jag var tvungen att gå, eftersom jag hade promenerat dit och att det tar cirka 45 minuter enkel väg, då var det okey att jag gick, sa hej då till henne och lovade att titta upp senare i veckan, lovade inte när jag skulle komma igen, man ska passa sig för att lova något som man inte säkert vet om man kan hålla....
På väg från sjukhuset så ringde jag upp M och vi bestämde oss för att träffas mellan halv ett och ett.
Det var väl min förmiddag i stort, ber om ursäkt för att det blev ett långt inlägg men det var mycket att berätta om.
Vi hörs/syns
Kram
Kommentarer
Trackback
