LillaNisse's

...Jag vaknade före klockan 7 på torsdag morgon och låg bara och glodde i taket och funderade, fick ett sms från N och ringde upp henne och vi bestämde oss för att åka upp vid 9-tiden.
Klev upp och gjorde mig i ordning för att kunna åka iväg men passade även på att ringa en vän och prata bort en stund, skönt att ha nån som lyssnar när man vill prata av sig.
Åkte iväg för att hämta N och hon tyckte att vi skulle åka förbi och berätta för pappa vad som hänt innan vi åkte iväg norrut, pappa blev givetvis ledsen, han har lika lätt till tårar som jag har och det kanske är därifrån som jag är så känslig ibland...
När vi kom till L så hade hon fixat fika, vi satt och pratade en stund och fikade och lite senare kom S och S dit, L frågade om vi ville gå in och titta på mormor och först kände jag att det ville jag inte, ville komma ihåg mormor på mitt sätt, men efter en stund bestämde jag mig för att jag ville gå in ensam till henne och se henne en sista gång.
Det kändes konstigt att se mormor ligga där, både verkligt och overkligt på en gång, jag kände mig nästan säker på att hon skulle vakna när jag rörde hennes arm, ungefär som hon brukade göra om hon sov när jag kom och hälsade på henne, fick nästan för mig att hon andades....
Det var väl kanske tur att hon inte vaknade till, då hade jag väl fått en hjärtinfarkt och ramlat ner död själv istället....
Lite senare kom begravningsentreprenören och vi försökte göra klart så mycket som möjligt inför begravningen, det gick jättebra, det kändes inte alls jobbigt att gå igenom det, fick huvudvärk så fort som vi var klara med det, antar att det var nån stress som släppte taget om mig, tur att jag hade värktabletter att ta, en stund senare hade huvudvärken försvunnit eller om jag helt enkelt glömde bort den.
Jag hade lovat moster L att följa med och berätta för hennes man K-A att mormor hade gått bort, har inte träffat honom sedan han flyttade hemifrån, han har blivit så dement att han inte kan bo hemma längre.
Trots att det var ett sorgligt besked vi skulle komma med så var det roligt att träffa honom, när han såg mig så skrattade han och  sa:
-den dänn käärn tjänn jäg igenn, det betyder att:den där karlen känner jag igen, inte så lätt att förstå dialekt....
Det var lite tragiskt att se hur han förändrats sedan han blev dement, men det känns skönt för samvetet att ha varit dit och hälsat på honom.
Jag kommer ju fortfarande att ha mina fina minnen kvar av både honom och mormor och de kan ingen ta ifrån mig....
Vi skjutsade sedan hem L och hon sa att nu klarade hon sig själv så vi sa hejdå och satte iväg hemöver, vi stannade till hos S och S på väg hem till stan. Vi pratade lite om det som hänt och busade lite med hundarna innan vi fortsatte hemöver.
I bilen på väg hem så snurrade tankarna runt och runt, vi pratade rätt så öppenhjärtligt om våra kanske lite konstiga tankar och vill tacka dig för sällskapet, stödet och hjälpen N, det betyder mycket även om jag kanske inte kan visa det....
Du skrev ett fint inlägg igår om mormor, länkar till det om det är okey....
Igår kväll tröstade jag mig med en kebabtallrik på pizzerian, jättegott men innan jag hade ätit upp allt så var det inte så gott längre, kände mig tjock och fet senare under kvällen och ångrade nästan att jag hade käkat den...
Ringde upp K och Z och berättade om när begravningen skulle vara och har talat om för dem att jag inte har något krav på dem att de måste delta, de ska göra som de känner för, jag kommer inte att tvinga dem, utan jag bad dem fundera över det och sa att de kan lämna besked senare....tycker att de måste fatta det beslutet själv, såsom vi fattar beslut hela tiden.....
Ja, det var väl ungefär vad som hänt och ni kanske har förståelse för varför bloggandet inte varit så prioriterat.....men jag lever och det finns hopp om livet även om man är lite ledsen....

Vi hörs/syns
Kram