Långt uppehåll....
Tillbaka igen efter ett långt uppehåll, ber om ursäkt för detta.
Anledningen till detta uppehåll är att jag varit sjukskriven under 1 månad och på grund av smärtor och medicinintag ej orkat skriva något.
Dagen innan lucia så kvaddade jag min bil på hem från Sundsvall.
Jag körde om en timmerbil, det gick inte speciellt fort, 70-väg, när jag skulle in framför timmerbilen så fick jag sladd på min bil, lyckades häva den, fick en retursladd och lyckades sladda runt en mötande bil.
Efter detta så högg min bil fast på nåt sätt och åkte över på höger väghalva igen, där timmerbilen träffade passagerarsidan på min bil, min bil stannade på en mötetsplats/parkering på vänster sida, cirka 30 cm från en stor timmerhög som låg utanför parkeringen, tur va?, har lika gärna kunna få en massa stockar in i bilen...
Vilken tur att jag var ensam i bilen, om jag hade haft en passagerare, så tror jag inte att den skulle ha klarat sig...
Under tiden som detta hände så pratade jag i mobilen, givetvis använde jag handsfree, pratade med P, hann att säga åt honom - Nu går det åt helvete....
Samtalet bröts när allt detta hände, P ringde upp igen, jag minns att jag pratade med honom direkt efter olyckan, men inte vad vi pratade om, i efterhand har jag fått veta att jag sa, - jag har svårt att andas, vi får prata med varandra senare. Ringde upp P senare på kvällen och fick veta att han varit tvungen att gå hem från jobbet, han hade blivit så chockad av det han hörde så han inte kunde jobba mer den dagen, förlåt för detta P.
Chauffören av timmerbilen kom och hjälpte mig ur bilen, under tiden som han ringde bärgningsbil så började jag att plocka ihop en massa saker ur bilen, ordningmänniska som man är.
Följde sedan med chauffören till hans bil, där vi skrev skadeanmälan och jag passade på att ringa till jobbet, för att tala om att jag inte skulle komma in den dagen.
Björn som chauffören hette skjutsade mig till akutmottagningen på Sundsvalls Sjukhus, tack för det Björn, väl inne där, fick jag lägga mig på nån typ av säng, låg där och frös och svettades om vart annat, antagligen släppte chocken då.
Efter provtagning så fick jag 2 sprutor med morfin, känder väl rätt så skönt, men hade smärtor på höger sida av bröstkorgen.
Hade även fått tag i en kompis via mobilen som kom och höll mig sällskap på sjukhuset, tack för det.
Fick till slut åka upp på en avdelning och sedan till röntgen för ultraljud och lungröntgen, när jag senare fick träffa en doktor så fick jag veta att jag fått några revbensfrakturer.
När jag väl lämnat akuten så kunde jag starta mina mobiler igen, syrran N hade sökt mig, ringde upp henne, hann att berätta lite vad som hänt och sa att jag skulle höra av mig senare.
N och M skulle till Sundsvall den kvällen på möte, de kom och hälsade på mig innan mötet eftersom vi inte visste om jag skulle få åka hem eller stanna kvar över natten, när de kom dit så hade jag fått veta att läkaren ville få igång smärtlindringen innan jag kunde tänka på att åka hem, tack för det.
Även min f.d D hade ringt, ringde upp henne och berättade vad som hade hänt och bad henne berätta för flickorna vad som hänt och att jag trots allt inte var allvarligt skadad.
Hade en jobbig natt på sjukhuset, kunde inte ligga annat än på rygg, vet inte hur mycket medicin jag fick egentligen...
Ringde min kompis och frågade om jag kunde bli hämtad och det var okey, på väg från sjukhuset så åkte vi till firman dit min bil blivit levererad, då den skulle skrotas så var jag tvungen att tömma den, kan inte förstå hur mycket prylar som fanns i den.
Fick hjälp att bära upp alla prylar när vi kom hem, vilken tur, och tack för det....
Under helgen som sedan kom, fick jag kramper i ryggmuskeln, försökte ta mig ur sängen en morgon och det tog mig 1 1/2 timme.
Ringde till min f.d. D, tänkte att hon skulle skjutsa mig på sjukhuset, när hon kom hem till mig så ringde hon sjukvårdsupplysningen, när de fått veta vilka mediciner jag åt så fick jag rådet att äta dubbelt så mycket medicin som jag blivit ordinerad och då släppte kramperna.
Hon såg även till att handla åt mig, hade inte speciellt mycket mat hemma och äta måste man ju, tack för det D.
Är nu på bättringsvägen, har börjat att arbeta halvtid, det är ungefär vad jag orkar med, äter fortfarande smärtstillande, men håller på att dra ner lite på det, gillar egentligen inte att ta medicin...
Har även skaffat en ny bil, förresten, den är inte ny, har köpt en större och kanske säkrare bil nu, än min förra Renault Clio.
Känner mig rätt så nöjd med det köpet, har bara haft den några dagar men det känns bra, återkommer säkert igen om bilen om det visar sig att det var ett dåligt köp.
Vill bara avsluta med att tacka er alla som hjälpt mig och brytt sig om mig under denna period, en del är nämnda, men inte alla, men ingen skall känna sig glömd, jag glömmer inte...
Tills nästa gång....
Vi hörs/syns
Kram
Anledningen till detta uppehåll är att jag varit sjukskriven under 1 månad och på grund av smärtor och medicinintag ej orkat skriva något.
Dagen innan lucia så kvaddade jag min bil på hem från Sundsvall.
Jag körde om en timmerbil, det gick inte speciellt fort, 70-väg, när jag skulle in framför timmerbilen så fick jag sladd på min bil, lyckades häva den, fick en retursladd och lyckades sladda runt en mötande bil.
Efter detta så högg min bil fast på nåt sätt och åkte över på höger väghalva igen, där timmerbilen träffade passagerarsidan på min bil, min bil stannade på en mötetsplats/parkering på vänster sida, cirka 30 cm från en stor timmerhög som låg utanför parkeringen, tur va?, har lika gärna kunna få en massa stockar in i bilen...
Vilken tur att jag var ensam i bilen, om jag hade haft en passagerare, så tror jag inte att den skulle ha klarat sig...
Under tiden som detta hände så pratade jag i mobilen, givetvis använde jag handsfree, pratade med P, hann att säga åt honom - Nu går det åt helvete....
Samtalet bröts när allt detta hände, P ringde upp igen, jag minns att jag pratade med honom direkt efter olyckan, men inte vad vi pratade om, i efterhand har jag fått veta att jag sa, - jag har svårt att andas, vi får prata med varandra senare. Ringde upp P senare på kvällen och fick veta att han varit tvungen att gå hem från jobbet, han hade blivit så chockad av det han hörde så han inte kunde jobba mer den dagen, förlåt för detta P.
Chauffören av timmerbilen kom och hjälpte mig ur bilen, under tiden som han ringde bärgningsbil så började jag att plocka ihop en massa saker ur bilen, ordningmänniska som man är.
Följde sedan med chauffören till hans bil, där vi skrev skadeanmälan och jag passade på att ringa till jobbet, för att tala om att jag inte skulle komma in den dagen.
Björn som chauffören hette skjutsade mig till akutmottagningen på Sundsvalls Sjukhus, tack för det Björn, väl inne där, fick jag lägga mig på nån typ av säng, låg där och frös och svettades om vart annat, antagligen släppte chocken då.
Efter provtagning så fick jag 2 sprutor med morfin, känder väl rätt så skönt, men hade smärtor på höger sida av bröstkorgen.
Hade även fått tag i en kompis via mobilen som kom och höll mig sällskap på sjukhuset, tack för det.
Fick till slut åka upp på en avdelning och sedan till röntgen för ultraljud och lungröntgen, när jag senare fick träffa en doktor så fick jag veta att jag fått några revbensfrakturer.
När jag väl lämnat akuten så kunde jag starta mina mobiler igen, syrran N hade sökt mig, ringde upp henne, hann att berätta lite vad som hänt och sa att jag skulle höra av mig senare.
N och M skulle till Sundsvall den kvällen på möte, de kom och hälsade på mig innan mötet eftersom vi inte visste om jag skulle få åka hem eller stanna kvar över natten, när de kom dit så hade jag fått veta att läkaren ville få igång smärtlindringen innan jag kunde tänka på att åka hem, tack för det.
Även min f.d D hade ringt, ringde upp henne och berättade vad som hade hänt och bad henne berätta för flickorna vad som hänt och att jag trots allt inte var allvarligt skadad.
Hade en jobbig natt på sjukhuset, kunde inte ligga annat än på rygg, vet inte hur mycket medicin jag fick egentligen...
Ringde min kompis och frågade om jag kunde bli hämtad och det var okey, på väg från sjukhuset så åkte vi till firman dit min bil blivit levererad, då den skulle skrotas så var jag tvungen att tömma den, kan inte förstå hur mycket prylar som fanns i den.
Fick hjälp att bära upp alla prylar när vi kom hem, vilken tur, och tack för det....
Under helgen som sedan kom, fick jag kramper i ryggmuskeln, försökte ta mig ur sängen en morgon och det tog mig 1 1/2 timme.
Ringde till min f.d. D, tänkte att hon skulle skjutsa mig på sjukhuset, när hon kom hem till mig så ringde hon sjukvårdsupplysningen, när de fått veta vilka mediciner jag åt så fick jag rådet att äta dubbelt så mycket medicin som jag blivit ordinerad och då släppte kramperna.
Hon såg även till att handla åt mig, hade inte speciellt mycket mat hemma och äta måste man ju, tack för det D.
Är nu på bättringsvägen, har börjat att arbeta halvtid, det är ungefär vad jag orkar med, äter fortfarande smärtstillande, men håller på att dra ner lite på det, gillar egentligen inte att ta medicin...
Har även skaffat en ny bil, förresten, den är inte ny, har köpt en större och kanske säkrare bil nu, än min förra Renault Clio.
Känner mig rätt så nöjd med det köpet, har bara haft den några dagar men det känns bra, återkommer säkert igen om bilen om det visar sig att det var ett dåligt köp.
Vill bara avsluta med att tacka er alla som hjälpt mig och brytt sig om mig under denna period, en del är nämnda, men inte alla, men ingen skall känna sig glömd, jag glömmer inte...
Tills nästa gång....
Vi hörs/syns
Kram
